Björn Ferry: ”Det såg ut som ett skidskyttemål i skogen”

Du ska nu få läsa ett reportage om Björn Ferry som har ett brinnande intresse för sin skog och den biologiska mångfald som finns där. Hans hjärta klappar extra varmt för den tretåiga hackspetten. 

Vi går från familjens torp till den närliggande skogen som idag är ett naturreservat. Skogen är talldominerad med inslag av både gran och lövträd. Han berättar och visar stolt upp de gamla tallarna som har kvar sina brandljud, som skogens gamla brandspår kallas.

Vi går från familjens torp till den närliggande skogen som idag är ett naturreservat. Skogen är talldominerad med inslag av både gran och lövträd. Han berättar och visar stolt upp de gamla tallarna som har kvar sina brandljud, som skogens gamla brandspår kallas. 

– Många av de här tallarna är över 250 år gamla. De stod här innan den franska revolutionen. Och brandljuden finns fortfarande kvar, man kan sätta in ett finger under barken och hitta kol från branden som var här för 185 år sedan, säger Björn.

Att ta över skogen från tidigare generationer och sen föra något vidare som är ännu bättre är en drivkraft för Björn. Han tycker att skog och skogsbruk bjuder på ett härligt perspektiv där man får förvalta en del av planeten under några decennier. Att tänka på kommande generationer och vad vi lämnar efter oss verkar viktigt för Björn. Vi går vidare och kommer upp på ett berg, där vi kan blicka ut över landskapet. 

– Storuman det är hemma, jag är uppvuxen här, mina föräldrar bor kvar här. Och så är min fru Heidi från Ensamheten, och det är bara en mil från Storuman. Och nu står vi på skogsskiftet som vi har en kvart från Storuman och det gränsar till Ensamhetens skogsskifte som sitter ihop. 

Björn intresserar sig för det mesta som har med skogen att göra och familjen sköter det mesta av brukandet själva, från plantering, planering till röjning. Tillsammans äger familjen 1000 hektar skog, varav 780 är produktiv skog och av dessa brukas 700 hektar. År 2009 köptes den första fastigheten och sen dess har intresset för skogen bara växt.

Skogen spelar en stor roll, både nu och i framtiden. För Björn är skogen ett pensionssparande och en möjlighet att skapa värden och han vill ha ett brukande som ska gynna människans utveckling utan att äventyra det övriga livet på planeten. Grundstrategin är inte att maximera direktavkastningen utan snarare att bygga värden. Och här spelar den tretåiga hackspetten en stor roll.

– Jag är inte fågelskådare från barnsben, åker inte runt och kryssar arter, utan det är skärningspunkten mellan brukande och bevarande, att vi får ut så mycket som möjligt utan att förstöra. Det är den avvägningen jag är intresserad av. Där blir den tretåiga hackspetten väldigt intressant, för den är en art som har lite högre krav. Så har man den och samtidigt brukar skogen, då har man kommit väldigt långt. Då har man något som kan fungera för lång tid framöver.

Sidensvansar flyger förbi vilket Björn uppmärksammar. Och vi undrar hur intresset för just den tretåiga hackspetten uppstod.

– Det stora var när jag var och röjde en gång, det var många år sen nu, då hittade jag en regelbunden rad på en björk, svarta prickar på vit bakgrund. Det såg ut som ett skidskyttemål i skogen. Då blev jag lite intresserad. Det såg så mekaniskt ut, som av en kedja eller någonting. Då frågade jag någon på Skogsstyrelsen som trodde det var en insekt, men sen frågade jag en fågelskådare, tretåig hackspett! Helt säker. Det är bara den som gör så. Och då väcktes tanken – det kanske går att inventera genom att bara titta efter spår. För de är diskreta och svårinventerade. Det kan sitta en 15 meter bort och vi kommer inte märka den för den säger ingenting och är väldigt försynt och försiktig. Men märken ser man lite överallt, så tanken kom att kanske kunna inventera den med hjälp av märkena i stället för att se den. Och så har det blivit, fast nu när jag forskat på det och kommit längre och längre så är jag inte lika säker längre. Den större hackspetten gör nog så här ibland också. Och den är ju mycket vanligare. Så jag tror inte att det håller hela vägen att säga ”här ser jag en savrad – här är det en tretåig hackspett” det håller inte i en mordrättegång.

Familjen vill gynna den tretåiga hackspetten i sin skog och i de områden som är fullskiktade avvarar de genom frivillig avsättning eller formellt skydd.

– Har vi höga naturvärden så försöker vi bevara området i stället för att bruka med alternativa metoder. Och för just den tretåiga hackspetten är det nog det bästa. Som det område vi står i, varierad skog, mycket död ved, det är där den trivs som bäst. 

Den tretåiga hackspetten är ju en art som är diskret och vi undrar om Björn sett den än, eller endast spåren den lämnat.

– Alltså jag har ju letat efter den här alldeles för mycket egentligen, och jag hittar ju märkena, spåren efter den, och i de lämpliga områdena har jag varit på våren och försökt höra trummandet, men den trummar inte så mycket heller. Men nu i sommar då hittade jag första gången häckningen, jag hittade bohålet, för då hör man ungarna, de tigger som en symaskin, pipipipip. Och det var i en sparad död gran på ett hygge (säger Björn och skrattar). Så det var ju inte riktigt där man förväntar sig. Men det var väldigt nära ett biotopskyddsområde med höga naturvärden, så det var nog där den födosökte. Men den gäckar mig fortfarande. Det är inte helt självklart vart den är. 

– Jag tror det är väldigt viktigt att alla markägare oavsett om de är stora eller små börjar tänka om och verkligen göra saker bättre, och certifieringen kan vara en väg, en del i det, summerar Björn Ferry.